Kooperativa Förbundet
Senast inlagda:
Omlokalisering av produktion
Verkställande direktörer i KF sedan 1919
Ordföranden i KF:s styrelse sedan 1904
Örne, Anders
Syfabriken Linnea blir en del av Slitman


KOOPERATIV KRÖNIKA
_____________________

Åter startsida Kooperativ Krönika




Artikeltyp   Artikel/Notis
 
Uppslagsord

Från Lumalampan till Luma Park

År --
Bilder:


Finansministern Gunnar Sträng med den största och den minsta Lumalampan vid ett besök
på fabriken 1961. Foto: Malms reportagebyrå

 

Text

Lumalampan var ett begrepp för generationer av svenskar. Det var 1930 som Kooperativa Förbundet startade tillverkning av glödlampor i egen regi. Orsaken var att de båda stora tillverkarna i Europa, holländska Philips och tyska Osram, ansågs ta ut för höga priser. De samarbetade också i en europeisk kartell, Phoebus, med säte i Genève.

I slutet av 1920-talet kostade en glödlampa på 25 watt 1:35 i butiken. KF ansåg att det borde vara möjligt att sälja den för 85 öre. Tillverkarna tog ut överpriser genom kartellsamarbetet. Hösten 1928 meddelade KF pressen sin avsikt att starta en kooperativ glödlampsfabrik. Året därpå registrerade man varumärket Luma, som kom ur det latinska ordet för ljus, lumen.

Som fabrikschef hade man rekryterat Heinrich Schlott - från det ena konkorrentföretaget. En ny fabrik byggdes vid Hammarby i Stockholm och stod klar 1930. Året därpå såldes Lumalampor hos Konsum över hela landet. Man sålde till alla: en av fabrikens första fakturor gällde en order från Tändsticksbolaget. Tändstickskungen Ivar Kreuger handlade tydligen kooperativt om han tjänade på det...

Det gick bra
Satsningen lyckades. Man kunde sälja sina lampor för 85 öre och tvingade snart de båda andra företagen att sänka sina priser. De stämde visserligen KF för patentintrång, och den processen tog ett par år, men slutet blev att KF frikändes helt.

Det var bara lampor för hushållsbruk i början, men snart vidgade man till större lampor för specialändamål som industri, film och fotoateljeer. Tillverkning av armaturer startade också. Lysrör började man också med redan 1942. 

Tillverkning av “kooperativa lampor” började snart även i Norge. Det hände saker även ute i Europa när kartellens makt nu var bruten. I praktiken gav man upp och slöt snart en uppgörelse med Luma om ömsesidigt utnyttjande av patent.

Under krigsåren hade man många beställningar från försvaret, inte bara av lampor. Man hade kompetens när det gällde metallen wolfram som användes i lystråden. Den användes också för att utveckla hårdmetall, som fick användning vid tillverkning av pansarbrytande ammunition. Efter kriget överfördes tillverkningen av hårdmetall till Sandvikens Jernverk.

Lumas framgångar gjorde att behovet var större än Hammarbyfabriken kunde täcka. Luma startade fabriker i Karlskrona (1969) och Kalmar också. Även i Mjölby hade man tillverkning under ett antal år. Det var armaturer och skyltar som gjordes där.

I början av 1970-talet flyttade tillverkningen av glödlampor helt från Stockholm till den nya fabriken i Karlskrona. Lysrör hade man byggt nytt för i Stockholm 1965, men även den tillverkningen kom att flyttas ut.

Arbetsmiljö vid KF
I början av 70-talet arbetade jag vid KF:s huvudkontor som miljövårdare och arbetshygieniker. Det var sådant som låg i tiden då, och tanken var att serva KF:s industrier med specialkunskaper inom dessa områden. Kartläggning av problem med damm, buller, strålning och även yttre utsläppsproblem ingick i detta.

Jag var med och gjorde en dammundersökning på Luma 1971 och kan visa en bild som jag tog då. Tillverkning av tråd och glödspiraler hade en del miljöproblem. Lamptillverkningen var kvar då men skulle flytta. Metalltråden bestod av wolfram med en viss tillsats av molybden.

Det första steget på vägen till en tråd var en smal metallstav, som vi kan se på bilden. Det vita som ryker i luften är främst molybdenoxid. Wolfram är mycket svårsmält och svårflyktigt, vilket gör den användbar i glödlampor. Sedan drar man ut den i ett antal steg över dragskivor till en mycket lång och tunn tråd, och spiralerna gjordes vid en arbetsbänk med mikroskop. Senare sändes tråden till Karlskrona för att göra Lumalamporna där.

Men industriproduktion förändras ständigt. 1977 lade man ner produktionen i Stockholm och samlade allt till Karlskrona och Kalmar.

Luma TV
I slutet av 50-talet kom TV-apparater i mängd ut på marknaden. Luma kom med ganska tidigt och började redan 1959 att montera TV-apparater i fabriken vid Hammarby. KF hade  en ambition att vara med även i tillverkningsledet när det gällde konsumentprodukter.

Den kooperativa produktionen blev efter hand betydande. Gummi och bildäck i Gislaved, porslin i Gustavsberg, papper i Fiskeby, jeans i Sala, konstsilke i Älvenäs, strumpor i Östersund, möbler i Lammhult, plaströr i Fristad, gaffeltruckar i Mjölby och öl i Vårby.

Lumas TV-apparat kom och hjälpte säkert till att hålla tillbaka priser inom den växande TV-sektorn. Den var bra och prisvärd men var förstås tillverkad av många komponenter som gjordes i Asien. Monteringen flyttade efter några år från Hammarby till Lumas fabrik i Kalmar. Luma var först i Europa med 23 tums bildrör, och på 70-talet gjorde man färg-TV som fick goda omdömen.

Luma hade bildat ett särskilt dotterbolag för elektronik 1971. Men i längden var det nog svårt att hålla Philips, Grundig och de allt mäktigare japanska tillverkarna stången. Luma TV såldes ut och upphörde.

KF sålde Lumas fabrik i Karlskrona 1991, och det nya företaget där hette Aura Light AB  Det låg i linje med en ny policy inom KF. Man ville nu koncentrera sig på detaljhandeln och inte splittra sig på många fabriker inom skilda sektorer.

Men Lumas fabrik i Hammarby hade spelat en betydande roll i Europa, särskilt under de kritiska åren på 30-talet. Sedan 1977 är det annan verksamhet i de husen. Och varumärket Luma är borta från konsumentmarknaden.

Fabriken står kvar ännu med en liknande skylt. Luma Park står det på den nu. Det finns ett antal mindre företag där, främst kontorsverksamhet men även någon lätt industri.

Vissa delar av fabriken, kanske en fjärdedel, byggs nu om till bostäder. Det lär vara främst metallfabriken, där jag var med och mätte damm, som ska bli bostäder i sin nya skepnad. Läget är bra med utsikt över Hammarbykanalen och mot Södermalm.

Källhänvisning
Rekommenderad vidareläsning
Ämneskategori: Teknik: glas, keramik och porslin
Skrivet av: Arne Stråby
Skapad: 2008-10-06
Ändrad: 2008-10-06


Ny sökning